Så tar du bilder som graderingen kan läsa

En flatbäddsskanner ger samma skala och samma ljus över hela bilden. Ett foto gör inte det. Kan du bara fotografera går det ändå – läs avsnitt 5 och 6.

I våra prov missade graderingen en detalj på ett av fyra märken vid 600 dpi men fann den varje gång vid 800. Högre än 800 hjälper inte: graderingen skalar ändå ner varje bild till ungefär 1,2 megapixel, och vi sparar bilder med högst 2 576 bildpunkter på långsidan.

• Låt varje bild visa ett märke. En hel sida i en bild ger för få bildpunkter per märke. Har du många märken delar skanningsverktyget en skanning i ett märke per bild.
• På Windows: använd skannerns egen drivrutin (TWAIN) om du skannar över 600 dpi. Windows egen skannerväg ger ofta 600 dpi utan att säga det. Det är vår erfarenhet, inte en mätning.

Vi tar emot JPEG, PNG och WebP, högst 20 MB och 100 megapixel per bild. En skannad A4-sida i 800 dpi är omkring 60 MB som PNG och avvisas, men omkring 7 MB som JPEG. Komprimeringen påverkar inte mätningen.

Ett föremål på glaset lyfter locket och gör bilden suddigare – ju tjockare, desto mer. Märkena själva är tunna nog. En linjal behövs inte när du skannar: skannern skriver upplösningen i filen, och den uppgiften är exaktare.

Utan linjal eller ark (avsnitt 6) kan vi inte räkna fram ett tandningstal ur ett foto.

• Lägg linjalen i samma plan som märkena, med skalan synlig.
• En vanlig linjal duger, men inte en genomskinlig. Välj mörka streck på ljus botten, till exempel ett gult måttband eller en vit linjal.
• Låt bara en skala synas. Har linjalen millimeter på ena kanten och tum på den andra, vänd den eller beskär bort tumskalan.
• Vi rekommenderar millimeter. Verktyget avgör skalan själv när det kan, och för små märken ber det dig välja.

Lutar kameran blir märket större i ena änden än i den andra, och centreringsbedömningen jämför just marginalerna. Lägg därför märkena på ett vitt ark i A5, A4 eller A3 och fotografera hela arket. I mätverktyget klickar du på arkets fyra hörn i ordning runt arket, med början längs en lång sida, och väljer arkets storlek. Då räknas snedheten bort i hela bilden.

• Välj A5 om märkena får plats. Ju större ark, desto färre bildpunkter per millimeter. Räknat på våra prov räcker A5 för att skilja halvsteg i tandningen, medan A4 och A3 ger en grövre mätning.
• Välj rätt storlek. Ett ark av fel storlek ger ett mätvärde som är 30–40 % fel, och det syns inte. En linjal i samma bild tar bort risken.

• Jämnt ljus utan reflexer. En blank fläck saknar information och kan läsas som en skada.
• Inga hårda skuggor längs kanterna. En skugga ser ut som en kortad tand.
• Undvik snedljus. Det får papperets normala ojämnhet att se ut som veck.
• Lägg märkena rakt, med kanterna parallella med bildens kanter och åt det håll de ska läsas. Ett snett märke ger för lågt tandningstal, och ett märke på sidan får vågrät och lodrät tandning förväxlade.

Låt lite bakgrund vara kvar runt märket. Tandningsspetsarna måste synas hela.

Skanningsverktyget hittar märkena genom kontrasten mot underlaget. Ett svart insticksblad fungerar för de flesta märken, men märken på mörkt papper försvinner mot det – lägg dem på något ljust. Blanda helst inte mörka och ljusa märken i samma skanning.

Graderingen läser de fyra första bilderna i annonsen, så lägg fram- och baksidan först. Baksidan visar toning, tunnslitage och spår av fastsättare, som inte syns framifrån.

• Frimärken och vykort med ett utgångspris på 200 € eller mer måste ha foto på både fram- och baksidan för att kunna publiceras (villkoren § 5).
• Ingen bild kan avgöra om ett märke är postfriskt, eftersom gummeringen inte syns på en platt bild. Där gäller ditt eget omdöme.
• Sitter märket i en ficka som är mindre än märket, ta ut det inför bilden. Fickans kant kan läsas som ett veck.

• Göra bilden mindre. Ladda upp originalet, vi skalar själva.
• Efterbehandla. Skärpa och kontrastförstärkning gör mätningen sämre, eftersom de flyttar kanten som mäts.